Varning för det ”nya normala”

Coronakrisen har fått oss att vänja oss vid begränsningar vi annars aldrig skulle ha gått med på. Nu vill auktoritära krafter göra flera frihetsinskränkningar mer eller mindre permanenta, för klimatets skull. Vi som vill ha tillbaka vår gamla rörelsefrihet och ekonomi bör vara på vår vakt mot det ”nya normala”.

”Det gyllene tillfället för en klimatomställning är nu”, skrev humanekologen Rikard Warlenius i början av april i Dagens ETC. I den övertygelsen har han fått sällskap av många. Där de flesta av oss ser en katastrof för människor och företag, ser flera klimatauktoritära i stället sin chans. Nedstängningarna i Coronapandemins spår ligger helt i linje med den politik de vill sätta in för klimatets skull.

En studie ledd av Corinne le Quéré, professor i klimatforskning vid University of East Anglia, visar att koldioxidutsläppen runt om i världen har sjunkit rekordartat under Coronapandemin. Den 7 april var utsläppen som allra lägst: 17 procent lägre än förra årets nivåer globalt, och hela 28 procent lägre i Sverige. Från andra delar av världen kommer rapporter om förbättrad luftkvalitet, klarare vatten och blomstrande djurliv, även om en del av dem tyvärr visar sig vara myter.

I den andra vågskålen ligger de tiotusentals människor som förlorat sina jobb eller sina företag. Där ligger konkurser, permitteringar, ökande depression och missbruk, och förstås alla mindre allvarliga men inte betydelselösa fall av människor som inte har fått träffa släktingar, vänner eller rentav familj på flera månader, som inte får fira sin student eller sin födelsedag. Åtgärderna mot Corona har sänkt vår livskvalitet, men nu börjar vi se ljuset i tunneln. Flera länder har lättat på restriktionerna, däribland Storbritannien, där man nu får befinna sig utanför sin bostad utan ett viktigt ärende. Man får till och med träffa sina vänner, förutsatt att man befinner sig två meter ifrån dem. I Italien har affärer, frisörer, barer och restauranger fått öppna igen, om än med restriktioner, och i början av juni kommer italienare åter att få resa utanför sina hemregioner.

Men medan de flesta av oss längtar efter att kunna återgå till det normala, finns det många som inte vill något hellre än att det normala aldrig ska återinträda. I stället talar de om det ”nya normala”. I breda drag tänker de sig en situation där de begränsningar vi redan har ålagts på grund av Coronasmittan görs permanenta på grund av klimatet.

Warlenius föreslog i sin text att staten bör villkora eventuell stimulans till företagen – stimulans de är i behov av som en konsekvens av statens agerande – genom att tvinga på dem en grön agenda. Vid behov kan den helt sonika gå in som ”aktiv delägare”. Internationella Energiorganet IEA:s chefekonom Fatih Birol uppmanar regeringar världen över att utnyttja situationen för att styra om energisektorn mot fossilfrihet, och förslaget verkar falla i god jord. De amerikanska Demokraternas presidentkandidat Joe Biden talar sig varm för en ”green new deal”, och svenska miljöpartister vill att EU ska inkludera stimulanspaket i krisens spår i ”den gröna given”.

Och i en intervju i SvD säger le Quéré, författare till ovannämnda studie av koldioxidutsläppen under Corona, apropå de lättade restriktionerna:

– Hur världens regeringar hanterar den övergången nu är extremt viktigt. Det finns en klar risk att vi återgår till en fossilintensiv ekonomi efter krisen. Vi är vid ett vägskäl, besluten som fattas nu kommer att få enorm effekt.

le Quéré tycker inte att makthavare bör nöja sig med att försöka styra företagens agerande. Bland annat föreslår hon att man kan ”uppmuntra” människor att promenera och cykla i stället för att ta bilen. Den som är bekant med det politiska språket vet förstås att ”uppmuntra” brukar betyda ”tvinga”, exempelvis med hjälp av ekonomisk utpressning.

Författaren och biologen Stefan Edman föreslår på Göteborgs-Postens debattsida att bidrag till företag bör villkoras med att de exempelvis ställer om till virtuella konferenser och digital kommunikation på bekostnad av antalet flygresor. Även nöjesresor med flyg ”måste minska”, menar han.

Flyget får alltid en oproportionerligt stor uppmärksamhet i klimatdebatten, med tanke på hur liten andel av världens utsläpp det faktiskt står för. Därtill porträtteras flygresor ofta som ett problem utan positiva sidor, när de i själva verket bidrar med mycket av värde. Flyget gör det möjligt för människor att flytta långt utan att förlora kontakten med sina nära och kära, och det låter stora grupper av människor komma i närkontakt med andra samhällen och kulturer. Tvingar man människor skära ned på flyget kommer konsekvenserna att bli negativa, såväl för enskilda människor som för samhället i stort. Det är därför folk har fortsatt att flyga trots de höga skatterna och avgifterna.

En annan klimatauktoritär käpphäst är konsumtionen, eller åtminstone konsumtionen av ”onödiga” saker. Under Coronakrisen har konsumtion av varor politiker bedömt onödiga störtdykt på många ställen. Delstaten New York har tvingat alla butiker utom de ”nödvändiga”, som apotek och mataffärer, att hålla stängt sedan 22 mars. I Storbritannien, där det enbart har varit tillåtet att handla det nödvändigaste, har mängden sålda varor minskat med 18 procent, och försäljningen av kläder halverats.

Även vi svenskar, som jämfört med många andra länder har en svindlande frihet i det att vi fortfarande får köpa kläder eller gå ut på krogen, har begränsat oss. Redan i slutet av mars hade epidemin förmått två av tre svenskar att avstå från resor, kollektivtrafik och att träffa andra.

Det är inte konstigt att de klimatauktoritära blir avundsjuka. Just den sortens begränsningar de så länge har velat ålägga oss – att avstå från resor och, i många länder där allt utom ”nödvändiga affärer” håller stängt, avstå från konsumtion utöver nödvändigheterna – går människor plötsligt med på när det gäller Corona.

En av dem som inte vill att vi ska återgå till det normala är geografen Erik Huss. Han tecknar en mörk bild av samhällets normaltillstånd, där flera tusen människor dör varje dag ”på grund av våra ekonomiska aktiviteter, alltså utsläpp från fabriker och transporter som bilar, lastbilar och flygplan”. Att dessa ekonomiska aktiviteter samtidigt är orsaken till att oändligt många människor slipper dö av fattigdom och svält glömmer han bort att nämna. Likaså att utvecklingen går mot mer miljövänlig teknik, renare transporter och renare energi. Att frysa den utvecklingen gynnar varken oss människor eller vår planet.

Om vi fick välja skulle nog de flesta av oss hellre återgå till det normala, än kliva in i det fattigare, ofriare ”nya normala”. Men det hänger just på det: att vi får välja.