WHO versus rätten till självbestämmande

Världshälsoorganisationen skriver i ett utkast till handlingsplan mot alkohol att kvinnor i fertil ålder bör hindras från att dricka alkohol. Organisationen är beredd att sätta förmynderiet före människors grundläggande rätt till självbestämmande.

Smaka på den här meningen: ”Tillbörlig uppmärksamhet ska riktas mot förhindrandet av (…) drickande bland gravida kvinnor och kvinnor i fertil ålder.”

Inte bara gravida kvinnor, utan alla kvinnor som i teorin skulle kunna vara eller bli gravida, ska förhindras från att dricka alkohol. Förslaget kommer inte från någon nykterhetsorganisation eller något puritanskt religiöst samfund. Det är hämtat ur Världshälsoorganisationen WHO:s utkast till en handlingsplan mot alkohol för perioden 2022–2030.

Formuleringen har väckt en viss uppmärksamhet. Det är inte konstigt med tanke på den kontrollerande inställning till vad kvinnor gör med sina egna kroppar som kan läsas mellan raderna. WHO har i efterhand sagt att organisationen inte ens rekommenderar total nykterhet för alla kvinnor i fertil ålder, utan bara vill ”skapa medvetenhet om de allvarliga konsekvenser som kan orsakas av alkoholkonsumtion under graviditet, även när graviditeten inte ännu är känd”.

I så fall skulle WHO förstås ha kunnat låta bli att skriva att kvinnor i fertil ålder bör förhindras från att dricka alkohol. Som utkastet är formulerat ger det intrycket att Världshälsoorganisationen anser att kvinnors livsstil i flera decennier av våra liv ska begränsas av möjligheten att reproducera oss – trots att den som inte vill bli gravid har en mängd möjligheter att undvika det.

Visst kan man invända att det bara handlar om en mening i ett utkast till en handlingsplan, men det är så lagstiftning börjar. Handlingsplanen utmynnar i rekommendationer, som utvecklas till direktiv, som signeras av regeringsrepresentanter på medialt underbevakade tillställningar. Därefter kan regeringar använda dem som ursäkt för paternalistisk förbudspolitik de helst inte vill behöva stå för inför väljarna. EU:s tobaksdirektiv utgjorde exempelvis en praktisk ursäkt för Sverige att förbjuda smaksatt tobak för några år sedan.

Formuleringen att förhindra (prevent) alkoholkonsumtion hos tänkbart fertila kvinnor kan med andra ord i framtiden komma att användas för att motivera ännu högre skatter, ännu strängare regler eller till och med ren förbudspolitik.

Organisationen verkar försöka avfärda det som en slarvig formulering, men det finns skäl att misstänka att det är högst avsiktligt från WHO:s sida. Idén att förebygga, förhindra och till och med förbjuda alkoholkonsumtion är nämligen helt i linje med Världshälsoorganisationens stadgar. Där står det, svart på vitt, att:

Världshälsoorganisationens mål (…) ska vara att uppnå den högsta möjliga hälsonivån för alla folk.

Den högsta möjliga hälsonivån. Inte en hög hälsonivå, en eftersträvansvärd hälsonivå eller den hälsonivå människor tycker det är värt besväret att uppnå, utan den högsta hälsonivå som över huvud taget skulle kunna uppnås – med vilka medel som helst. Detta är WHO:s primära mål, en ambition som går före allt annat. Inklusive, exempelvis, den mänskliga rättigheten att bestämma över den egna kroppen.

Ett ständigt problem med modern folkhälsopolitik är dess nonchalans inför den enskilda människans önskemål och prioriteringar. Visst finns de som motionerar sju dagar i veckan och rensar bort fett, socker och alkohol ur sin diet i hopp om att leva så länge som möjligt och vara i bästa möjliga skick på ålderns höst. Men andra blir lyckligare av att unna sig av livets goda, trots att det medför en hälsorisk. Deras prioriteringar är inte mindre rimliga eller legitima, och framför allt är de inget som angår politiska makthavare.

Ändå tar sig dessa ständigt rätten att göra valet åt oss mellan hälsosamhet och livsnjutande. Stater och överstater beslutar underförstått vad WHO säger rakt ut, att högsta möjliga hälsonivå är vad vi alla ska eftersträva. Det spelar ingen roll att det inte är vad alla vill. Den totala hälsan ”är beroende av individers och staters fullständiga samarbete”. Även det står i WHO:s stadgar.

En måttlig alkoholkonsumtion är, när det kommer till kritan, inte farlig. Systembolaget medger att enbart 13 procent av dem som dricker – en tiondel av befolkningen totalt – över huvud taget konsumerar tillräckligt mycket för att det ska räknas som en riskkonsumtion. Dit räknas inte bara alkoholberoende eller missbruksproblem, utan även förhöjd risk för högt blodtryck eller att hamna i hetsiga diskussioner. Med tanke på att Systembolagets affärsmodell bygger på att framställa alkohol som så farlig som möjlig, kan vi lita på att monopolet i alla fall inte tonar ned risken. För en överväldigande majoritet av dem som dricker är alkoholen alltså inte ett hälsoproblem.

Men det låtsas inte WHO om, och det kommer inte de politiker att låtsas om som i framtiden hänvisar till de WHO-handlingsplaner som formuleras i dag. För paternalister går den totala hälsan före allt annat, vilka friheter som än måste inskränkas eller avskaffas för att nå dit.

Foto: Aqua Mechanical (CC BY 2.0).
Stöd Kompass frihetliga arbete via Patreon!
Become a patron at Patreon!