Elbristen är en politisk konstruktion

Regeringen gynnar opålitlig vindkraft samtidigt som den med bidrag och skattelättnader lockar energislukande serverhallar till Sverige. Elbristen orsakas inte av det kalla vädret, utan av politiska beslut.

”Ja, visst är det jobbigt när dammråttor samlas. Men det finns ju större problem – klimatet, till exempel – och innan man sätter på dammsugaren kan man fundera över, måste man städa just de här dagarna när det är som kallast i Sverige?”, frågar SVT-journalisten Johan Zachrisson Winberg. ”För det är då elen inte bara är som dyrast, utan också som smutsigast.”

Det låter nästan som att det vore en naturlag att elen blir smutsigare när det blir kallt. Så fungerar det inte. Att det fungerar så i Sverige beror på att våra makthavare har skapat en elbrist som inte hade behövt finnas, men som gör att energiproduktionen inte räcker till under kalla vinterdagar när efterfrågan på elektricitet är som högst. I stället måste vi köpa in el från kolkraftverk i Tyskland och Polen, och vårt eget gamla oljekraftverk i Karlshamn.

Samtidigt skjuter elpriserna i höjden. Det har bland annat fått Holmen AB att tillfälligt stänga flera av sina pappersbruk, eftersom det inte är lönsamt att ha produktionen igång.

Lyssnar man på energiminister Anders Ygeman får man en helt annan bild av situationen. Sverige har i själva verket elöverskott, säger han – vi exporterar till och med el till andra länder. Vad han menar är att energitillgången är utmärkt i norra Sverige, där elektriciteten i hög grad kommer från vattenkraft. Södra Sverige, som saknar älvar, har i stället förlitat sig på kärnkraft. När flera reaktorer på sistone har stängts är det alltså inte konstigt att elektricitet har blivit en bristvara – särskilt som regeringen försöker ersätta den med vindkraft.

Däremot saknar det svenska elnätet kapacitet att överföra elektricitet från norr till söder. Därför har vi elbrist i Sverige, trots överskottsproduktionen i norr. Och ansvaret för det vilar på staten, eftersom den genom Svenska kraftnät har monopol på stamnätet.

Det vore dock inte ett problem om det inte vore för elbristen i söder. Motståndare till kärnkraft hävdar gärna att de nedlagda reaktorerna är en konsekvens av marknadsmekanismer; kärnkraften är helt enkelt för dyr för att vara lönsam. Av Pontus de Maré, driftchef för Svenska kraftnät, får vi veta att även de höga elpriserna som gör att fabriker måste dra ned på produktionen är en helt normal marknadsmekanism:

– När efterfrågan är som högst är det bra att prissignalerna går fram så vi konsumerar mindre. Det är också bra för miljön för då dämpas topparna och importen, säger han.

Så låt oss ta en titt på dessa ”prissignaler” och ”marknadsmekanismer”. Till att börja med är nästan hälften av elpriset i själva verket skatter. De går inte till elproducenten utan till staten – som i sin tur skickar delar av dem vidare som subventioner till förnybar energi, framför allt vindkraft. Så fungerar inte en fri marknad. 

Vindkraften, å sin sida, är notoriskt opålitlig: den producerar ingen elektricitet när det är vindstilla, eller när vinden är för svag, eller när vinden är för stark. Kraftverken har kort hållbarhet, och dessutom skadar vindkraftanläggningarna miljön i närområdet. Det finns en anledning till att de som är mest positiva till vindkraft tenderar att vara de som bor längst ifrån vindkraftverken.

Ska man förlita sig på väderberoende energikällor måste man lära sig leva med elbrist. Även de som är benhårt övertygade om att inte bara fossila bränslen utan också kärnkraft måste fasas ut till förmån för vind- och solkraft, borde alltså logiskt sett ha ett intresse av att minska elkonsumtionen i Sverige. I stället gör regeringen det motsatta. Den vill att vi ska åka mer tåg. Den subventionerar elbilar och elcyklar. Och framför allt ger den enorma skattelättnader åt amerikanska IT-jättar för att locka dem att etablera energislukande serverhallar i Sverige.

2017 sänkte regeringen elskatten för serverhallar med 97 procent, till 0,5 öre per kilowattimme. Som jämförelse betalar vanliga elkonsumenter 44,5 öre per kilowattimme. Två år senare omtolkade Skatteverket reglerna så att skattelättnaden enbart gäller de företag som äger all hårdvara och utrustning i sina serverhallar – vilket nästan bara företag som Google, Amazon, Microsoft och Facebook gör.

Som om inte det räckte, gav staten dessutom Facebook 139 miljoner kronor i etableringsstöd för att anlägga sin serverhall utanför Luleå.

I höstas genomförde Aftonbladet en granskning av IT-jättarnas elkonsumtion. Det visar sig att Amazons serverhallar i Mälardalen behöver 420 megawatt, medan den största enskilda serverhallen som hade godkänts vid tillfället för granskningen skulle komma att dra 500 megawatt. Det motsvarar en halv kärnkraftsreaktor.

Med andra ord: medan vanliga människor som betalar nästan hälften av sin elräkning i skatt ska avstå från att dammsuga, sitter IT-jättar med statliga bidrag och skattelättnader andra bara kan drömma om och använder upp elektriciteten.

Vad regeringen gör är att samtidigt öka elkonsumtionen och försämra förutsättningarna för stabil elproduktion. Så skapas elbrist där den inte skulle ha behövt finnas över huvud taget.

Stöd Kompass frihetliga arbete via Patreon!