Du behöver inte fira en vit jul

Med kampanjen ”vit jul” håller nykterhetsrörelsen liv i en av den svenska alkoholpolitikens mest seglivade myter: att all alkoholkonsumtion är problematisk. I själva verket är det enbart en liten minoritet som har anledning att fira en vit jul.

”Alla barn har rätt att se fram emot, och få uppleva, en trygg och mysig jul.” Det är inte ett särskilt kontroversiellt påstående från nykterhetsorganisationen IOGT-NTO. Vem vill inte att barn ska få njuta av julen?

I varje skolklass, fortsätter IOGT-NTO, finns i genomsnitt fyra barn som påverkas negativt av en förälders drickande till den grad att julen ofta är något de inväntar med oro. Lösningen på problemet? ”Ta en vit jul! Skippa alkoholen och var en trygg vuxen för barn i din närhet.” Underförstått: om du dricker något alkoholhaltigt under julen förstör du högtiden för dina barn. Julölen gör dig till en dålig förälder.

Så fungerar det inte. De allra flesta som dricker, dricker med måtta och slutar innan de gör andra obekväma. Vit jul-kampanjens påstående att fyra barn i varje skolklass inväntar julafton ”med en klump i magen” är tack och lov taget ur luften. 

Vad nykterhetsorganisationen har gjort är att räkna ihop alla barn till föräldrar med riskbruk – 385 000 – och sedan hävda att de påverkas negativt av föräldrarnas alkoholkonsumtion. Men riskkonsumtion innebär bara att man, enligt Folkhälsoinstitutets normer, minst en gång i månaden dricker mer än fyra eller fem enheter (beroende på om man är man eller kvinna) vid ett och samma tillfälle. Då finns en risk att ens egen hälsa påverkas negativt – men, som Systembolaget påpekar i sin definition av personer med riskkonsumtion:

[De] dricker över gränsen för riskkonsumtion, men deras sociala liv eller arbete påverkas inte. Oftast inget eller få beroendekriterier uppfyllda. Kan relativt enkelt dra ned sin konsumtion.

Med andra ord: en pubrunda i månaden må innebära att man ökar risken att drabbas av högt blodtryck, men det gör en inte till en dålig förälder.

Förbudspolitikens järnhårda lag

Enligt en rapport från 2014 av Karolinska Institutets forskningsenhet Stad är 4,2 procent av svenskarna i åldern 17–84 år alkoholberoende. Därutöver är 1,7 procent missbrukare, vilket innebär att de inte räknas som beroende men fortfarande har en problematisk relation till alkohol. Lägger man samman siffrorna är alltså 5,9 procent av den vuxna befolkningen beroende eller missbrukare. 94,1 procent är det inte.

Så varför ska de fira en vit jul?

Vit jul-kampanjen bygger, precis som svensk alkoholpolitik i stort, på totalkonsumtionsmodellen. Den går ut på att det finns ett direkt samband mellan alkoholrelaterade problem och den totala alkoholkonsumtionen i samhället. Med andra ord: Minskar man konsumtionen minskar man problemen.

I själva verket fungerar det tvärtom. Restriktioner och förbud polariserar drickandet. Många slutar, men de som fortsätter dricker i stället mer, och värre saker. Det kallas förbudspolitikens järnhårda lag: ju starkare restriktioner, desto starkare och farligare blir produkten. Det är inte en slump att Island, där starköl var förbjudet fram till slutet av 80-talet, hade världens högsta antal AA-medlemmar per capita. I brist på öl hade islänningarna  druckit brännvin.

Att förbjuda även brännvin hade gjort saken ännu värre. Exempelvis var försäljning och införsel av alkohol förbjudna i Norrlands inland fram till 1898. En hel del lät bli att dricka, men de som fortsatte bytte brännvin mot fabrikssprit, läkarsprit eller – ännu värre – eter. Det är ett bedövningsmedel som framställs av alkohol och ger ett starkare, farligare och väldigt beroendeframkallande rus.

I huvudet på en social ingenjör

”För vissa är det viktigt när vi har öppet. För andra är det viktigt att vi har stängt”, skriver Systembolaget på sin hemsida.

Men vem vinner egentligen på att Systembolaget har stängt? När den enda lagliga butiken håller stängt julafton, juldagen och annandagen är det inte alkoholister som kommer att fira en vit jul. Det är de som bryr sig så lite om snaps och öl till julbordet att de för det första inte har köpt vad de behöver på förhand, och för det andra inte tycker det är värt besväret att få tag på en langare. Den som är beroende av alkohol, däremot, låter sig inte hindras av Systembolagets öppettider.

Svensk alkoholpolitik är utformad för att hjälpa de ungefär sex procent som har alkoholproblem, men den misslyckas. I stället tär restriktionerna på den positiva alkoholkultur som kretsar kring traditioner, mikrobryggerier, kvalitetsdrycker och högtider.

Det får sociala ingenjörer och nykterhetslobbyister att framstå som glädjedödare, men för de flesta är drivkraften inte att de hatar att se andra njuta av livet. De ser bara inte värdet i det. Vår alkoholpolitik är utformad av teknokrater, och för dem är bara det mätbara intressant, som fall av levercirros eller och hur många glas en riskkonsument dricker per tillfälle. Trevnad, livskvalitet och frihet kan inte mätas, vilket innebär att hur viktiga de än är för vanliga människor, betyder de ingenting för teknokraterna. De tas inte med i kalkylen.

Denna oförståelse, i kombination med den felaktiga uppfattningen att all alkoholkonsumtion är problematisk, resulterar i sådant som vit jul-kampanjens försök att skuldbelägga de föräldrar som inte firar en helnykter jul. Men det finns ingen anledning att internalisera deras världsbild. Den som dricker öl och snaps till julbordet och värmer glögg efter maten har precis lika lite att skämmas för som helnykteristen.

Stöd Kompass frihetliga arbete via Patreon!