När förläggare inte kan marknadsföra böcker om mellankrigstidens Tyskland eller forskare som är specialiserade på främlingsfientliga rörelser inte kan nå ut med sin forskning är det uppenbart att Silicon-Valley-censuren motverkar sina egna syften.
Det var väl egentligen bara en tidsfråga. Jag har hittills klarat mig hyfsat väl undan Facebookscensorernas ingripanden, samtidigt som jag från vänner och bekanta allt oftare fått höra om hur de blivit avstängda från plattformen eller fått sina konton begränsade, ofta för rena trivialiteter. Inte sällan rör det sig om sådant som på förhand hade varit svårt att förutse att de skulle strida mot plattformens ”community-regler”, som de kallar det i halv svensk översättning.
I dag fick jag mitt konto begränsat. Bland annat kommer jag inte att kunna annonsera på plattformen på en månad. För någon som sköter professionella sidor på Facebook är det ett problem. Den som sköter en sida åt exempelvis ett företag eller en organisation kan plötsligt inte annonsera för den sidans räkning, om Facebook anser att personen brutit mot “community-reglerna” på sin privata sida.
Vari bestod då min överträdelse mot “community-reglerna”? I en diskussion om det brittiska kungahuset, i en kommentarstråd i en stängd Facebookgrupp, postade jag ett historiskt foto på hertigen av Windsor (före detta kung Edvard VIII), dennes hustru Wallis Simpson och Tysklands dåvarande regeringschef, den onämnbare, med mustaschen.
Det fanns ingenting i sammanhanget som skulle kunna förleda någon att tro att bilden postades som en sympatiyttring för Tredje Riket, dess ledare eller dess ideologi. Det var ett historiskt fotografi, som innehöll en av världshistoriens mest kända personer. Det postades inte på något vis i ett glorifierande sammanhang, eller på ett sätt som över huvud taget skulle kunna tolkas så.
Facebook tyckte annorlunda. Enligt det meddelande som jag mottog från plattformen löd regeln som jag påstods ha brutit mot:
”Vi tolererar inte symboler, hyllande av eller stöd för farliga individer eller organisationer på Facebook. Vi definierar farligt som sådant som:
- Terrorism
- Organiserat hat eller våld
- Mass- eller seriemord
- Människohandel
- Kriminell eller skadlig aktivitet”
Då jag med mitt foto inte hade brutit mot något av detta överklagade jag givetvis Facebooks beslut (det fanns en knapp där man kunde begära att ens inlägg granskades på nytt) och hoppades att missförståndet skulle redas ut. Efter några minuter fick jag ett nytt, anonymt, meddelande om att Facebook stod fast vid sin tidigare bedömning.
Missnöjd med detta skrev jag ett inlägg på min Facebooksida om saken, och illustrerade den med en bild på Sovjetunionens regeringschef från samma period, en person som utifrån Facebooks “community-regler” enligt ovan torde vara minst lika problematisk som sin tyske kollega. Bilden på den Röde Tsaren ligger alltjämt kvar, utan åtgärd. Det är tydligen skillnad på massmördare och massmördare i Facebooks ögon.
Jag har har tidigare skrivit om det problematiska med de sociala medieföretagens maktfullkomlighet och godtycke, och hur de skadar både sig själva och det offentliga samtalet genom sitt agerande. Facebooks fnoskighet kring det Tredje Riket och allt som kan associeras till detta illustrerar problematiken. I mitt kommentarsfält vittnar forskare, specialiserade på främlingsfientlighet och nazism, om att de inte kan använda Facebook för att sprida sin forskning. En bokförläggare berättar att hans förlag inte kunnat marknadsföra en bok om mellankrigstidens Tyskland, som släpptes förra året, eftersom Facebook menade att annonsen kunde påverka valet i USA (!).
Jag har sökt Facebook för en kommentar, men som vanligt väljer företaget att gömma sig bakom sina automatiserade svar. Det blir allt mer uppenbart att Facebook har tappat greppet och gräver sin egen grav. Tills dess vi slutgiltigt kan lämna plattformen helt gissar jag att vi får hålla oss till den gamla tumregeln från Fawlty Towers: Don’t mention the war!
