De sociala mediejättarna nöjer sig inte med att stänga av USA:s president tillsammans med tiotusentals andra konton. Konkurrenter som inte censurerar sina användare plockas bort de också. Det offentliga samtalet är inte längre en fri marknad – det är ett oligopol.
Världens mäktigaste man har blockerats från sociala medier. Twitter, Facebook, Instagram, Snapchat och Twitch har alla raderat eller stängt av Donald Trumps konton. Presidentens kommunikationskanaler till väljarna är i praktiken avskurna.
Det är allvarligt. Kan USA:s president så lätt förlora sin plattform så kan det hända vem som helst. Ingen är för stor för att drabbas.
Samtidigt är ingen heller för liten för att drabbas. Sociala mediejättar håller nu på att massradera konton, inlägg och hela forum där Trumpanhängare samlas. Till exempel tar Facebook bort alla inlägg med formuleringen ”stop the steal” – slagordet för dem som menar att Donald Trump förlorade valet på grund av valfusk. Twitter stängde i helgen av 70 000 konton som spridit konspirationsteorin Qanon. Reddit har raderat ett diskussionsforum för Trumpanhängare med över 50 000 medlemmar.
Det hjälper inte att ha ett av världens största Twitterkonton, och det hjälper inte att vara så fullständigt okänd att man normalt sett skulle flyga under radarn.
Det handlar om yttrandefrihet
Enligt Silicon Valleys talesmän är åtgärderna nödvändiga för att förhindra våld, men det är inte vad deplattformiseringen handlar om. Mycket av det som raderas är inte uppmaningar till våld, utan helt enkelt åsikter som faller utanför de sociala medie- och IT-jättarnas gemensamma åsiktskorridor.
Faktum är att inte ens Trump, hur gapig och påstridig han än är, uppmanade till våld i någon ordagrann bemärkelse. Innan Kapitolium stormades höll han ett tal utanför Vita huset med budskapet att valet stulits från honom. Efter bombastiska uttalanden om att kämpa och aldrig ge upp, uppmanade han mycket riktigt sina åhörare att gå till Kapitolium. Men vad han uppmanade dem att göra där var inte att bryta sig in i byggnaden genom krossade fönster, utan att ”fredligt och patriotiskt göra sin röst hörd”.
Senare på kvällen spelade presidenten in en ny video, där han upprepade att valet stulits ifrån honom, men bad ockupanterna att gå hem. Kring denna video och hans tal har det spunnits ett narrativ att Trump i själva verket uppmanade sina supportrar att storma Kapitolium – inte nödvändigt genom sina uttalanden i sig, utan genom att rikta raljant retorik mot en samling anhängare varav vissa uppenbarligen är våldsbenägna. I Sverige skulle vi säga att han inte tog tillräckligt ansvar för sin svans.
Det speglas i de sociala mediejättarnas officiella motiveringar till blockerandet av Trump. Twitter raderade presidentens konto med anledning av hans inlägg ”och deras sammanhang – specifikt hur de tas emot och tolkas på och utanför Twitter”. Facebooks vd Mark Zuckerberg skriver att ”riskerna med att tillåta presidenten fortsätta att använda vår tjänst under den här perioden är för stora”.
Det vore naivt att tro att politiska våldsverkare skulle sluta vara våldsamma för att presidentkandidaten de föredrar försvinner från sociala medier. Men massavstängingarna handlar egentligen inte om att begränsa våldet. De handlar om att begränsa yttrandefriheten.
Sociala medier är inte en fri marknad
Här invänder många att man inte förlorar sin yttrandefrihet för att man förlorar tillgången till någon annans plattform. Yttrandefrihet betyder inte att ha tillgång till Facebook eller Twitter, utan att inte bli hindrad från att göra sin röst hörd.
Ironiskt nog är det främst personer som annars inte gillar fria marknader, som triumfatoriskt hävdar att sociala medier är en fri marknad. Facebook är ett privat företag som är fritt att sätta sina egna regler. Gillar du inte dem, använd inte Facebook. Gå någon annanstans. Skapa din egen plattform. Men sociala medier är inte som pubar, där den som inte gillar klädkoden, utbudet eller vaktens attityd bara kan gå till nästa ställe. De verkar inte på en fri marknad. Det har de själva sett till.
Då och då dyker det faktiskt upp entreprenörer som försöker konkurrera med de sociala mediejättarna, genom att erbjuda något de inte erbjuder: frihet från censur. Det gjorde till exempel Parler, en social plattform som upplevde en kort succé när Twitter blockerade Trump. Besvikna människor flockades till Parler, som på lördagsmorgonen var den mest nedladdade gratisappen för Iphones. Totalt nådde den 15 miljoner användare.
På lördagskvällen gick den inte längre att ladda ned från App store. Apple hade tagit bort den. Google gjorde likadant, men det verkliga dråpslaget kom när Amazon Web Services (AWS) blockerade Parler. AWS är ett dotterbolag till Amazon och fungerar som världens största webbhotell. Sedan de blockerade Parler går det sociala nätverket inte att komma åt över huvud taget, inte ens om man hann installera appen innan den försvann från App store och Google play.
De tre Silicon Valley-jättarna anger alla samma argument för blockaden: Parlers ovilja att moderera användarnas inlägg. Möjligheten att uttrycka sig ocensurerat utnyttjades av en del Kapitoliumockupanter, som använde Parler för att kommunicera under stormningen. Ansvaret för deras agerande vilar därmed, enligt Facebook, Twitter och Amazon, på Parler.
Parler-affären gör det glasklart att sociala medier inte är i närheten av att vara en fri marknad. Ett fåtal stora, mäktiga aktörer dikterar reglerna för alla andra, och gör sig av med den som inte lyder. Den som inte censurerar sina användare blir själv censurerad.
I dag äger det offentliga samtalet till stor del rum på sociala medier. De har blivit så centrala att val avgörs där. Och därmed faller argumentet att censuren på sociala medier inte har något med yttrandefrihet att göra. Silicon Valley-jättarna har gjort själva det offentliga samtalet till ett oligopol.
Yttrandefriheten är till för alla
Inte nog med det: de är ett oligopol understött av den politiska makten. I Sverige har justitieminister Morgan Johansson kallat till sig Facebook, Google och andra nätjättar för ”öka pressen på dem” att plocka ned inlägg. Samtidigt får de rejäla skattelättnader och, i Facebooks fall, 100 miljoner kronor för att etablera en serverhall på svensk mark. Att de har alla incitament att ge efter för politiska påtryckningar är uppenbart.
Däremot behövs knappast de politiska påtryckningarna. Silicon Valley präglas av en stark åsiktslikriktning, där den som ifrågasätter rådande dogmer – framför allt identitetspolitiken – inte är välkommen. I själva verket framstår det utpräglade fokuset på mångfald i termer av hudfärg och sexuell läggning som ett försök att skyla över den totala bristen på åsiktsmångfald. Det är inte otänkbart att Kapitoliumockupationen i diverse sociala mediechefers ögon framstår som ett ypperligt tillfälle att bunta ihop vanliga republikaner med våldsamma extremister och därmed göra åsiktskorridoren ännu smalare.
I själva verket beter sig de flesta Trumpanhängare civiliserat, och de flesta som söker sig till sociala medier som värnar yttrandefriheten gör det inte för att de vill häva ur sig rasistiska och antisemitistiska haranger ostört, utan för att de känner obehag inför Silicon Valleys censoriska tendenser och oligopol på det offentliga samtalet.
Samtidigt omfattar yttrandefrihet inte bara välformulerade personer med genomtänkta argument. Den omfattar konspirationsteoretiker och rasistiska gaphalsar också. Visst är det obekvämt att försvara deras rätt att yttra sig, men det måste göras. Yttrandefriheten är odelbar – om den inte gäller alla, gäller den ingen. Den som inte försvarar yttrandefriheten nu är ingen vän av yttrandefrihet över huvud taget.
