Återigen har polisens insatsstyrka satts in mot jägare. Trots att jägare är en särskilt laglydig och ansvarstagande samhällsgrupp behandlas de av myndigheterna som andra klassens medborgare. När det gäller jägare tycks polisens resurser allt annat än begränsade.
I veckan rapporterade Dalarnas Tidningar att polisen slagit till mot en jaktstuga utanför Orsa i Dalarna. Vad insatsen handlade om framgår inte av artikeln, men enligt uppgift ska insatsstyrkan ha medverkat vid tillslaget, men snöskotrar och helikoptrar. Insatsen avbröts lika abrupt som den hade påbörjats.
Företrädare för polismyndigheten beklagar sig ofta över att de skulle ha brist på resurser. Det verkar dock inte vara ett problem vid insatser där det är jägare inblandade. I det uppmärksammade tillslaget mot industrimannen Karl Hedin användes insatsstyrkan för att gripa den 69-årige företagaren i hans hem. Åtgärden hade kanske varit motiverad om Hedin varit misstänkt för mord eller grov våldsbrottslighet, men nu var det jaktbrott det handlade om.
I rättegången, som fortfarande pågår, motiverade polisen användandet av insatsstyrkan med att ”det är ju jägare det handlar om”. Tillslaget i Orsa förra helgen och det mot Karl Hedin är inte enda gångerna som insatsstyrkan satts in mot jägare.
2019 stormade tungt beväpnad polis från Bergslagens insatsstyrka en jägares hem i Rättviks kommun, då jägaren tillsammans med några andra misstänktes för att ha dödat en varg. Jägaren i fråga var vid tillslaget redan gripen. I huset befann sig endast hans sambo och parets två små barn. Det var alltså dessa tre som utgjorde ”hotbilden” när poliser i skyddsvästar med lasersikten stormade in i familjens hem klockan sex på morgonen.
2013 tvingades en 26-årig jägare och hans vän ned på marken av tungt beväpnade poliser ur insatsstyrkan utanför Norrtälje när de var på väg hem från skjutbanan. Med skarpladdade automatvapen riktade mot sig tvingades de att ligga i gruset i två timmar innan poliserna lät dem åka. Någon ursäkt eller förklaring fick de aldrig från poliserna.
Polisen beklagar sig ofta över sina begränsade resurser, som hindrar dem från att komma till rätta med den organiserade brottsligheten och skjutvapenvåldet som grasserar på gator och torg. När det kommer till misstankar om jaktbrott eller andra brottsmisstankar där det finns jägare inblandade verkar resurserna däremot vara närmast obegränsade. Förundersökningen mot Karl Hedin har pågått i åratal och involverat ett stort antal människor. Oavsett om han bedöms vara skyldig eller oskyldig har hanteringen kostat skattebetalarna enorma belopp.
Att sätta in insatsstyrkan med helikoptrar och snöskotrar mot en jaktstuga utanför Orsa är inte heller gratis. För skattebetalarnas skull får vi hoppas att det var misstankar om verkligt allvarlig brottslighet som föranledde den till synes oproportionerliga insatsen.
Enligt uppgift är det rutin att sätta in insatsstyrka vid insatser där jägare är inblandade, av ”arbetsmiljöskäl”. Det säger någonting om vilken bild av Sveriges 300 000 jägare som dominerar inom poliskåren, där konstaplarnas arbetsmiljö anses så hotad (trots att den brottsmisstänkte redan gripits) att de stormar in med skyddsvästar och dragna vapen med lasersikten i ett hem med sovande småbarn. Bakgrunden till de överdrivna åtgärderna är oklar. Jag har inte lyckats hitta något exempel från senare år där jägare faktiskt skjutit mot polis.
Polismyndighetens misstänksamhet och brutalitet mot landets jägare ger intryck av att deras bild av jägare hämtats från populärkulturella nidbilder som filmerna Jägarna I och II, eller av de amerikanska milisgrupper som synts i tv-klippen från de senaste årens politiska oroligheter i amerikanska städer, senast vid stormningen av Kapitolium 6 januari i år.
Svenska jägare är en ovanligt laglydig och skötsam grupp samhällsmedborgare. De måste vara det, annars blir de av med sina vapenlicenser och därmed också möjligheten att utöva det intresse de älskar och byggt en stor del av sina liv kring. Jägare bidrar också till viltvården och hjälper polisen mot ringa ersättning med mödosamma eftersök av trafikskadat vilt. Trots detta behandlas jägare av myndigheterna som andra klassens medborgare. Sveriges jägare förtjänar bättre.
